Iggön ligger söder om Norrsundet, Hille socken, i Gävle kommun. Den är en av Gästrikekustens och Jungfrukustens största öar, som dock håller på att växa samman med fastlandet, som den har broförbindelse till.
Iggösundet skiljer ön från fastlandet. Sunder var tidigare en viktig bruksled, för att slippa gå öster om Iggön på öppna havet.
Iggön finns belagt som namn sedan 1535. Iggön har tidigare stavats Iggöhn, Iggan och Igon. Namnet kommer troligen av att det växer idegran på ön.
Ättlingar till Rik-Nils sedan 1500-talet
Iggön har en 500-årig historia med mänsklig närvaro. På 1500-talet bodde på Iggön en man kallad Rik-Nils, som blivit rik på sälfångst. Kronan (staten) gav på 1600-talet hans söner Nils och Erik så kallat skatteköp på Iggön som tack för tapperhet och krig, enligt statliga Ortnamnsregistret. Andra uppgifter talar om att de fick köpa ön redan 1583.
På den här tiden bestämdes det att endast ättlingar till Rik-Nils söner fick bosätta sig på ön, berättar Ortnamnsregistret.
På den tiden vara Iggön delad i två, Storön och Västerön, skild av ett vad. Nils och Erik hade hemman på respektive ö. Först i slutet av 1700-talet delades jorden upp på fler än dessa två hemman.
Jordbruk och fiske var under århundraden människors utkomst. På 1930-talet hade Iggön sextiotalet invånare.
Efter andra världskriget började folk flytta från ön, främst till Gävle och Sandviken. I dag är det dock betydligt fler fastboende på Iggön; till detta kommer flera hundra fritidshusboende.
Långvarigt jordbruk och fiske
Iggön har alltså en lång historia som jordbruks- och fiskarbygd (bilden). Men det har också förekommit gruvdrift på Igghällan.
Något annat som Iggön är berömd för historiskt är Rudmans sten eller Själstenen, som är grunden för beräkningen av landhöjningen per år. Anders Celsius gjorde mätningar vid stenen 1731, men i dag vet ingen säkert var stenen är. Andra uppgifter talar om Rudmansstenen på Lövgrund. Om det är en annan sten än den på Iggön är inte helt klart.
Iggön hade tidigare tre väderkvarnar, en i byn Iggön och en på var sida om Kvarnviken.
Iggön är alltså också namnet på öns största by. Ordet ”igg” går även igen i många släktnamn. Många som flyttade från ön, tog namn som började på ”Igg”. Det gör att människor i Gästrikland med namn som Iggström, Iggsten, Iggberg och Igglund har sina rötter på Iggön.
I dag finns en omfattande fritidshusbebyggelse på Iggön, som växte fram från 1970-talets slut. Iggöns fritidsförening, bildad 1983, gör mycket för att hålla Iggön vid liv. Föreningen har bland annat ställt i ordning Iggöns badplats och rustat öns skola.
Iggön är också känd bland fågelskådare. Iggön är den främsta tillgängliga kustlokalen i Gästrikland med spännande skådning året runt. Den nordöstra delen av ön är genom sitt geografiska läge en bra sträcklokal. I området har man iakttagit cirka 215 arter, bland dem flera sällsynta arter. Iggöns som fågellokal finns väl beskrivet på Gävle fågelklubbs webbplats.
Skyddad hamn
Iggön har hamn med brygga och djup på cirka en meter. Den har insegling i två enslinjer och prickad led. I hamnen finns toalett.
Flera vägar och stigar förbinder samhällena på ön.
Jörgen Bengtson
Sidan uppdaterad 28 januari 2017