Avrättningsplatsen i Sivik

Till Hälsinglands mindre kända arkeologiska platser hör galgbackar och andra avrättningsplatser.

I Sivik – på gränsen mellan Enångers socken och Njutångers socken – finns en av Enångers två avrättningsplatser. Den andra ligger vid södra sockengränsen mot Norrala.

Historien om avrättningsplatsen i Sivik, även känd som Sonkmo och Jansesplatsen, börjar och slutar 1845. Den 29 november 1845 blir bonden Jon Larsson, Enånger, avrättad för mordet på sin svärfar, Jonas Johan Enlund.

Jonas Johan Enlund var änkeman och avsåg att gifta om sig med sin hushållerska, som var mycket yngre än honom. Detta skulle ha medfört att dottern och mågen måste hålla honom och hans nya fru med så kallad födoråd – mat och husrum – till deras död.

Jon Larsson bragte sin svärfar om livet genom kvävning den 6 september 1844. Mordet uppdagades av två kvinnor, som svepte liket och upptäckte blå märken på halsen. De drog slutsatsen att mannen inte dött en naturlig död. Dödsfallet blev anmält till kronobefallningsmannen.

Tidningen Aftonbladet skriver den 5 december 1845 om avrättningen. Den skedde ”i närvaro af en talrik samling af menniskor, ditlockade härifrån, de kringliggande socknarne och jemväl Söderhamn. Han gick lugn döden till mötes. Särledes uppskakande skall skiljsmässan hafva varit emellan honom och hans hustru aftonen förut.”

Hustrun till den dödsdömde gick före avrättningen till fots till Stockholm, för att hos Konungen begära nåd för mannen. På vandringen hade hon med sig sin äldste son, tio år gammal. Hon fick svaret att hon borde göra sin man sällskap till stupstocken, eftersom hon ansågs ha varit delaktig i brottet. Men för sina små, oförsörjda barns skull fick nåd gå före rätt. På väg till Stockholm stickade hon strumpor under vandringen.
Avrättningarna utfördes ofta på en höjd vid en korsväg eller stor genomfartsled, eftersom det skulle vara lätt för människor att ta sig dit och se avrättningen. Avrättningarna var offentliga fram till 1876. En dödsdömd skulle avrättas i sin hembygd.

Efter 1734 skedde avrättningarna främst genom halshuggning med bila. Efter halshuggningen blev kroppen begravd på avrättningsplatsen om det var en man eller vanligen bränd om det var en kvinna.
Efter 1876 skedde avrättningarna på ett fängelse.

Avrättningsplatsen i Sivik ligger väster om gamla E 4:an, norr om avfarten till Sivik, i anslutning till den gamla riksvägen mellan Enånger och Njutånger. Platsen ligger cirka 100 meter in i skogen längs en stig. Det finns två omarkerade parkeringsplatser (bilden) längs med E 4, på östra sidan av vägen.

Avrättningsplatsen är utmarkerad med ett gammalt järnkors och en informationstavla, uppsatt av Enångers hembygdsförening.

Kungsgården Långvind arrangerar – i samarbete med Lena Berg Nilsson och Ola Nilsson – forntidsvandringar till avrättningsplatsen i Sivik.

Text och foto:
Jörgen Bengtson


Sidan uppdaterad 18 augusti 2018