Söderala kyrka ligger sex kilometer väster om Söderhamn och är församlingskyrka i Söderala församling.
Oförändrad medeltidskyrka
Söderala kyrka är en i stort sett oförändrad medeltidskyrka, troligen byggd 1150–1180. Den är en av Norrlands äldsta stenkyrkor.
Kyrkan är den bäst bevarade inom en stilgrupp kallad ”Sigtunagruppen”. Utmärkande egenskaper för denna grupp är dels byggnadsmaterialet gråsten, dels planen som inte förekommer i övriga Sverige, en mittfyrkant med centraltorn, korsarmar och kor med absid.
Kyrkans storlek överträffar också vida den normala sockenkyrkans storlek från denna tid. Söderala kyrka är en av de första stenkyrkorna i Norrland och hör sannolikt samman med missionen av Norrland. Söderala kyrka har här spelat samma roll som Sigtunakyrkorna i Mälardalen.
”Gråstenskyrkorna i Sigtuna är daterade till 1100-talets början. Kyrkan i Söderala hör samman med dem och torde ha byggts under en jämförelsevis kort period under 1100-talet, troligen decennierna efter 1150”, skriver Nanna Cnattingius i en skrift om Söderala kyrka.
Unika målningar och Söderalaflöjen
Kyrkan har blivit föremål för åtskilliga renoveringar under årens lopp, bland annat 1711–1712, 1746–ca 1752, 1903–1904 och 1963. Men den har bevarat sin ursprungsplan, med undantag för kyrktornet som är tillbyggt.
Byggnadens interiör har målningar från 1500-talet.
Vid renoveringen 1903–1904 byggdes kyrkan om efter ritningar av arkitekt Carl Möller.
Vid renoveringen 1903–1904 hittade man medeltida takmålningarna, som tidigare kalkats över. Söderala kyrkostämma beslutade att restaurera målningarna. Vissa målningar ansågs dock stötande och skrapades därför bort efter fotografering.
Renoveringen på 1960-talet gjordes under ledning av professor Erik Lundberg. Renoveringen är än i dag omstridd, men är samtidigt unik. Erik Lundberg var en gigant inom sitt område, och han tog ytterst sällan på sig uppdrag av detta slag.
Kyrkan har en kopia av den välkända Söderalaflöjeln från omkring år 1025, som anses vara ett av Sveriges främsta konstsmiden. Originalet finns på Statens Historiska Museum i Stockholm.
Jörgen Bengtson
Sidan uppdaterad 18 oktober 2016