Ljusne är en tätort på Hälsingekusten, 15 kilometer söder om Söderhamn i Söderala socken i Söderhamns kommun. Ljusne ligger vid Ljusnans utlopp i havet.
Ljusne hette tidigare Lussne, som finns belagt 1540. Ljusne är bildat till älvnamnet Ljusnan, som tidigare hette Liosna.
Gammal bruksort
Ljusne är näst störta ort i Söderhamns kommun.
Ljusne är en gammal bruksort med mycket historia inom järn- och träindustri. Den första industrin i Ljusne var Ljusne bruk vid Ljusne by (Sörljusne) år 1671. Ljusne började som järnbruksort, men under 1900-talet första två årtionden avvecklades all järn- och stålindustri förutom kättingfabriken och den mekaniska verkstaden.
Bergvik och Ala AB ägde ett stort sågverk.
Ljusne-Woxna AB drev bland annat sågverk, plywood- och boardfabrik, trähusfabrik, gjuteri, mekanisk verkstad och kättingfabrik. Mot slutet av 1900-talet kom en lång rad av nedläggningar av Ljusne-Woxnas gamla enheter: trähusfabriken 1972, sågverket 1974, plywoodfabriken 1980, mekaniska verkstaden 1989, boardfabriken 1996 och kättingfabriken 2003.
I dag finns bara ett stort företag kvar, Ala sågverk, som ingår i Stora Enso och är ett av de ledande sågverken i Europa.
Ljusne har en bra hamn, Orrskärshamnen. Den är Norrlands djupaste isfria hamn.
Borgerlig kultur i Stockholm
Ljusne har en utpost i Stockholm. På Hallwylska palatset i centrala Stockholm finns den borgerliga prakten från förtjänsterna i Ljusne med omnejd, som ägarna Wilhelmina och Walter von Hallwyll tog med sig till huvudstaden.
I Ljusne finns ett anspråkslöst bruksmuseum, som påminner om arbetarnas hårda och enkla liv i skuggan av sågverket och järnbruket vid förra sekelskiftet, ett liv i skarp kontrast till makarna von Hallwyls överdådiga överklassliv i Stockholm.
Ljusne blev kapellförsamling
Från början hade Ljusne ingen kyrka. Historiskt hörde den här delen av Söderhamns kommun till Söderala församling. Länge var enda kyrka brukskapellet i Maråker, söder om Ljusne.
1894 beslutade regeringen att inrätta Ljusne kapellförsamling. Det skedde efter framställan från Ljusne bruk och Ala sågverk genom greve Walter von Hallwyl respektive disponent CF Liljevalch.
”Till den nybildade kapellförsamlingen hänfördes Ljusne bruk, Ala sågverk och Maråkers bruk, byarna Norrljusne, Hå, Mar, Kultebo och Djerfsböle samt lägenheterna Dymmelbo, Nybo, Storberget och Långmyra”, berättar Bengt Ingmar Kilström i skriften Ljusne, Fridhems och Vallviks kyrkor samt Maråkers kyrkoplats.
Skola blev träkyrka
Ljusne fick sin kyrka på ett ovanligt sätt. Församlingen tog en skolbyggnad, troligen uppförd 1878, i besittning. Den innehöll två skolsalar, två lärarbostäder och en kyrksal. Den om- och tillbyggda kyrkan stod färdig 1896 i ”pseudo-schweizisk” stil, som är ovanlig i Sverige. Walter von Hallwyl var schweizare; hans smakpreferanser dikterade kyrkobygget. Ljusne kyrka var också ovanligt i ett annat avseende: kyrkan och Hallwylska villan var vid denna tidpunkt Ljusnes enda byggnader med elektrisk belysning.
Ljusne kyrka är byggd i trä. Trä dominerar även invändigt.
Ljusne kyrka kallades länge för kapell, trots att kyrkobyggnaden var stor och rymde 700 sittplatser. Kapellförsamlingen fick ett kort liv, 1921 tog Söderala pastorat över Ljusne kyrka och kyrkogård.
Omvärlden såg länge ner på Ljusne kyrka. År 1963 beslutade man till och med att riva kyrkan, vilket dock Riksantikvarieämbetet hindrade. Kyrkans intakta interiör från 1896, brukshistoria och föremål från Maråkers kyrka gör att Ljusne kyrka är kulturhistoriskt mycket värdefull.
Fint laxfiske och bad
Ljusnans mynning erbjuder mycket bra fiske. Här finns ett cirka åtta kilometer långt laxbälte, som många anser är Sveriges bästa.
Utanför Ljusne ligger ön Granharet, där en gammal flottarstugan håller på att ställas i ordning för uthyrning.
I Ljusne finns både simhall och tempererat utomhusbad, med 50-metersbassäng, barnbassäng, två rutschbanor, beachvolleyplan, bangolf, klättervägg och servering.
Jörgen Bengtson
Sidan uppdaterad 10 oktober 2016