Norrala socken

Norrala är en kustsocken i norra Söderhamns kommun, som i norr gränsar till Enångers socken och Hudiksvalls kommun.

Oklart vad Norrala betyder
Norrala är ett gammalt namn på en socken, som funnits sedan medeltiden. Det är inte klart vad namnet betyder. Efterledet ”al” kan vara besläktat med gotiskans ”ahls”, som betyder ”tempel” och i sådana fall vittnar om en förkristen kult. Den senare delen av namnet kan också komma från ”ål” och fornsvenskans ”al”, som betyder ”höjdsträckning”.

Stavningen har haft få variationer under årens lopp. Den första namnformen, de Noralum, är belagd till år 1314.

Kustsocken med historiska fiskelägen
Norrala socken gränsar i norr till Enångers socken, i öster till Östersjön, i söder till Söderhamns stad och Söderala socken, i sydväst till Mo socken och i väster till Trönö socken.

Norrala har en befolkning på cirka 3 500 personer. Socknen delar tätort med Söderhamn, där en stor del av befolkningen bor i stadsdelen Vågbro. Norrbos småorter är i fallande storleksordning: Kungsgården-Fors, Forsbacka,
Klapparvik-Malenedal, Skärså, Skensta-Kolsta, Borg och Ringa.

Historiskt har Skärså och Stålnäset varit viktiga fiskelägen

I Norrala finns också flera fritidshusdominerade samhällen vid havet, där permanentbefolkningen i flera fall växer. Räknat från norr är dessa Sikfjärden med grannområdet Tvyfallön, Jonskär, Rexvågen och Humlegårdsstrand.

Socknen har en yta på 166 kvadratkilometer. Andra uppgifter talar om en yta på 171 eller 172 kvadratkilometer.

Flack dalgång
Norrala är en flack dalgångsbygd, som är omgiven av lågkuperad skogsbygd och kustland med skärgård. Skogslandskapet har inslag av sjöar och myrmark. Huvudbygden, med det mesta av odlingsmarken, ligger längs Norralaån, som rinner upp i Trönö, där den heter Trönöån.

Norrala är en utpräglad jord- och skogsbruksbygd med en lång historia.

Linberedningen var under 1700- och 1800-talen en viktig binäring till jordbruket.

Från 1700-talet och framåt växte skogsnäringen och -förädlingen.

Utvecklingen i Norrala tog ny fart, när Ostkustbanan öppnade 1927.

Socknen är rik på fornlämningar, med cirka 135 kända fornlämningar, däribland omkring sextiotalet kuströsen från järnåldern och bronsåldern, cirka 55 gravhögar, en fornborg och en runsten. Mest känd bland fornlämningarna är en stormansgrav från folkvandringstiden i byn Borg, där den så kallade Norralamannen hittades.

Tidig mänsklig närvaro gör sig påmind i gammal järnslagg och fångstgropar.

Norrala har flera gamla fäbodvallar.

Sverige enda fungerande spikhammare
I Norrala finns en av Hälsinglands tre historiska kungsgårdar, som också gett namn åt socknens huvudort, Kungsgården.

Orten Kungsgården är historiskt bemärkt för flera saker. Här finns Hälsinglands äldsta vattenhammare och spikhammare, som Norrala hembygdsförening driver i dag. Spikhammaren är den enda av fem knip- och spikhammareanläggningar i Sverige, som är i drift och fungerar.

I Kungsgården finns också en minnessten över Gustav Vasas tal till hälsingarna 1521.

Den tidiga industrialismen gjorde avtryck i form av tegelbruk i Vågbro, vattensågar i Kungsgården, Boda, Norrala och Vågbro samt ångsågar i Djupvik, Utvik och Skensta

Norralamannen unik för Norrland
Norralamannen är benämningen på den man, som man 1960 fann i stormansgraven i Borg. Han var en hövding, som begravdes i en klädd gravkammare i en stor gravhög, som var 1,2 meter hög och 11 meter i diameter.

Graven är en av Norrlands rikaste från folkvandringstiden, med omfattande vapenutrustning, så kallade buckelornerad keramik av norsk typ, svept kärl, kläder och personliga tillhörigheter som eldslagningssten, kniv, bältesväska, örslev och pincett.

Graven är ovanlig genom att den är orienterade i nord-syd-riktning.

Kyrka med relikskrin och apostel
Norrala blev tidigt egen församling och eget pastorat, troligen redan på 1200-talet.

Norrala fick en stenkyrka med västtorn på 1100-talet, som under 1200-talet fick västtorn och en förlängning i väster. Enligt traditionen fanns aposteln Staffans reliker i kyrkan och hans grav på kyrkogården. Staffan var missionären som kristnade Hälsingland och enligt traditionen stenades till döds i det stora skogsområdet Ödmården mellan Hälsingland och Gästrikland. Kyrkan förstördes av en brand 1807.

Norralas nya kyrka stod färdig 1810. Nederdelen av den medeltida kyrkans östtorn ingår i den nya kyrkans sakristia. Kyrkorummet har en empirekaraktär. Den gick delvis förlorad vid en hårdhänt restaurering 1902–03. Vid en ny restaurering 1972–73 kom den ursprungliga stilbildningen i huvudsak tillbaka.

Kyrkan har ett relikskrin av tyskt ursprung från 1100-talet, som Sverige tog som krigsbyte under trettioåriga kriget. Kyrkans skrudkammare har två mässhakar med stoff från 1500-talet.

På kyrkogården fanns tidigare en martyrgrav, där byamännen 1929 byggde ett Staffanskapell till minne av ”Hälsinglands apostel” Staffan.

Egen kommun till 1971
Norrala var egen kommun till årsskiftet 1970–71, då den gick upp i Söderhamns kommun.

Tjugo år tidigare, 1952, hade Norrala inkorporerat Trönö kommun.

I dag är Norrala delvis sammanvuxet med Söderhamns stad. Den är i högsta grad centralortens närmaste omland.

Jörgen Bengtson

Sidan uppdaterad 10 oktober 2016