Trönö socken

Trönö är en socken i norra Söderhamns kommun på gränsen till Enånger.

Oklart vad Trönö betyder
Trönö är ett gammalt namn på en socken, som funnits sedan medeltiden. Det är inte helt klart vad namnet betyder.

Stavningen har varierat under årens lopp. Namnformen Trodhna och Trudhnæ är belagd till år 1314 och formen Tröne till 1528. Senare har stavningen varit Tröneå och nu Trönö.

Prosten Olof Broman hävdade på 1600-talet att namnet hade med asaguden Tor att göra. Andra menar att det har med tröd, som betyder betesallmänning, att göra.

En modern uppfattning, som sannolikt är det korrekta, är att namnet är härlett ur ordet tråda, samma ord som träda, det vill säga vandra långsamt. Denna tolkning knyter an till att det gått en gammal vandringsled genom socknen. År 2006 återfick Trönö en 22 kilometer lång pilgrimsled, som går från Trönö medeltida kyrka mot Körsåsen och Änga-Nybo i Arbrå.

Trönö sockens sigill, Trönö sokns signete, är flera hundra år gammal. Den visar en liten figur med stav i handen, som kan vara asaguden Tor, en pilgrim eller vandrare.

Postadressen för Trönö är Trönödal, som är ett konstruerat namn.

Trönödalen samlar folk
Trönö socken gränsar i norr till Enångers socken, i öster till Norrala socken, i söder till Mo socken och i väster till Rengsjö socken.

Nästan hela Trönös befolkning på cirka 850 personer finns i den smala dalgången längs ån, som rinner igenom socknen. Socknen har ingen tätort, men en småort, Trönö, och många små byar.

Socknen består av ett pärlband av byar från Berga i sydöst till Storsjöns i nordväst. Byarna är Berga, Fly, Långbro, Daglysa, Trönbyn, Orsten, Hällsätter, Hamre, Glamsta, Wij, Rappsta, Gynnberg, Berge, Lundberg, Tygsta, Sterte, Rönningen, Sandåker, Grubbe, Flo och Storsjön.

Socknen har en yta på ungefär 176 kvadratkilometer. Andra uppgifter talar om en yta på 167 och 177 kvadratkilometer.

Jord och skog präglar
Trönö består av en markant, öppen dalgång längs Norralaån – som kallas Trönöån i sin övre del – omgiven av starkt kuperade skogsmarker med många små vattendrag. I nordväst finns flera berg med en höjd upp till 275 meter över havet.

Ungefär 82 procent av Trönös yta är skog och drygt 6 procent jordbruksmark.

Trönö är utpräglad jord- och skogsbruksbygd med en lång historia.

Linberedningen var under 1700- och 1800-talen en viktig binäring till jordbruket. Vid sekelskiftet 1800 hade socknen tolv linskäktar.

Från 1700-talet och framåt växte skogsnäringen och -förädlingen. I slutet av 1700-talet hade Trönö åtta grovbladiga sågar. Under 1800-talet fick socknen vattensågar i Västansjö och Storsjön och två ångsågar, Schöningssågen (tidigare Storsjö vattensåg) och Trönö ångsåg. Tygsta sågverk var i drift till mitten av 1940-talet.

Utvecklingen i Trönö tog ny fart, när Ostkustbanan öppnade 1927. Banan gjorde en böj in i Trönö, som därmed fick en järnvägsstation, Trönödal.

Socknen rymmer cirka 20 gravhögar från järnåldern och rösen från bronsåldern. Gammal järnslagg och fångstgropar vittnar om tidig mänsklig närvaro.

Trönö har gamla fäbodvallar: Berge, Hamre, Långbro, Trönbyns, Tygsta, Västansjö och Wij fäbodar.

Riksintressant område för naturvård är Långbro naturreservat i socknens nordöstra del. En mindre del av reservatet ligger i Enångers socken. Långbro naturreservat har ett rikt bestånd av asp med stor artrikedom av asplevande mossor och lavar. Två ovanliga hackspettsarter häckar inom reservatet.

Imponerade kyrkor
Trönö blev tidigt egen församling, troligen redan på 1100-talet.

Trönö har två imponerande kyrkor, en från medeltiden och en från modern tid.

Trönö gamla kyrka är en gråstenskyrka från medeltiden av den typ som är vanlig längs Norrlandskusten och i Mälardalen. Den äldsta delen är från cirka 1100. Kyrkan var ursprungligen av romansk typ. Kyrkan förlängdes mot öster cirka 1300, breddades mot söder och försågs med valv och vapenhus under 1500-talet. År 1727 fick kyrkan en sakristia. Den höga klockstapel av trä är i medeltida stil; enligt medeltidshistorikern Åke Nisbeth kan klockstapeln mycket väl vara från 1500-talet.

Interiören är ålderdomlig. De rikt utformade stjärnvalven är från cirka 1500, predikstolen från 1664, bänkinredning och pyramider från 1700-talet. Här finns flera medeltida skulpturer och altarskåp, bland annat av Enångerskonstnären Haaken Gullesson. Kyrkogården har kvar sin senmedeltida täckta bogårdsmur med två stigluckor och separata ingångar för män och kvinnor.

År 1893–1895 byggde församlingen en stor tegelkyrka i nygotisk stil. Samtidigt övergav man den gamla kyrkan. Församlingen överlämnade kyrkan till staten 1913. Den medeltida kyrkan restaurerades 1914–15.

Ett relikskrin, Limogesskrinet, flyttades från gamla till nya kyrkan. En förödande brand lade 1998 kyrkan i ruiner. En ny kyrka byggdes i halva det gamla kyrkorummet. Den andra halvan är ett öppet, muromgärdat rum utan tak, med altare, vattenkonst och bänkar. Den nya kyrkan har blivit ett nytt besöksmål vid sidan av medeltidskyrkan.

Stark självkänsla och entreprenörsanda
Trönö var egen kommun till och med 1951 och blev en del av Norrala kommun 1952. Norrala gick 1971 upp i Söderhamns kommun.

Det finns en stark självkänsla, påtaglig entreprenörsanda och stort engagemang i Trönö. Den manifesterar sig bland annat i ett rikt föreningsliv med fyrtiotalet föreningar, egen företagarförening (Trönöföretagarna), lokalt brandvärn, egen ”bank” (Trönö bygdekonto), levande centrum i Trönö med bland annat lanthandel, biograf, samlingslokal och inte minst ett omfattande kulturliv. Trönöbygden Ekonomisk förening är en samverkansorganisation med syfte att tillvarata bygdens intresse; föreningen äger fastigheter, administrerar bygdekontot och driver brandvärnet och olika utvecklingsprojekt.

Mycket av kulturen handlar om Trönös två säregna kyrkor, gamla prästgården Söderblomsgården – i dag hembygdsgård och museum – och Trönösonen, ärkebiskopen och Nobelfredspristagaren Nathan Söderblom, som ungefär vartannat år sätter avtryck i form av Söderblomsspelet. Men här finns också körer, musiker, konsthantverkare, konstnärer och andra kulturbärare. Trönö arrangerar också en årlig stumfilmsfestival.

En viktig förklaring till den starka självkänslan är att Trönöborna äger det mesta av marken i socknen. När andra sålde skog till skogsbolagen, behöll Trönöborna den i lokal, privat ägo.

Jörgen Bengtson

Sidan uppdaterad 31 oktober 2016