Njutånger är en kustsocken i södra Hudiksvalls kommun, rik på historia och kulturvärden och säte för ett av världens främsta kartonfabriker, Iggesund.
Njutånger från smal havsvik
Njutånger är ett gammalt namn på en socken, som funnits sedan medeltiden. Namnet ”Njutånger” har ett förled som är ett ånamn, ”Niuta”, i dag Nianån; det är bildat till verbet ”njuta” i betydelsen ”fånga” eller “ha fördel eller nytta av”, som sannolikt syftar på gott fiske i ån. Efterledet ”ånger” betyder ”smal havsvik”.
Stavningen har varierat under årens lopp. I äldre tider var stavningen Nyutanger. Gamla kartor talar även om Nötanger och Notanger.
Befolkad kustbygd
Njutånger gränsar i norr till Forsa och Idenors socknar, i öster till Östersjön och öar som historiskt hör till Hudiksvalls stad, i söder till Enångers socken och i väster till Arbrå socken.
Nästan hela Njutångers befolkning på knappt 5 000 personer bor längs kusten och i dalgångar. En liten del av befolkningen bor i ren skogsbygd. Socknen har två tätorter, Iggesund och Njutånger, men ingen småort. Det finns ett antal byar, där Nianfors är det historiskt största samhället, som under en tid var huvudort i Nianfors landskommun.
Njutånger har en yta på cirka 181 kvadratkilometer; vissa källor anger ytan till 207 kvadratkilometer. Om man räknar bort Nianfors, som i 83 år var egen kommun, uppgår ytan till cirka 96 kvadratkilometer.
Skog och skärgård präglar
Njutånger är historiskt en jord-, skogs- och skärgårdsbygd. Med tillkomsten av Iggesunds Bruk och samhället Iggesund, blev socknen i högsta grad en industribygd. Den gamla kyrkbyn, senare stationssamhället, Njutånger blev distanserad av industriorten Iggesund. I dag är Iggesund den överlägset största orten i Njutånger.
Njutånger har flera mindre dalgångsbygder, som är omgivna av bruten skogsterräng. Inlandet är ett småbergigt skogsområde. Kustlandet har djupt inträngande vikar och en stor skärgård med bland annat öarna Innerstön, Brännön och Njutångers Bergön. Till Njutånger hör också Mössön, som trots namnet är en halvö.
Njutånger har två viktiga vattendrag, Iggesundsån från Dellensjöarna och Nianån från Niansjöarna.
Ungefär 70 procent av Njutångers yta är skog och 8 procent jordbruksmark.
Tung industri i Iggesund
Jord- och skogsbruk samt fiske präglade länge Njutånger, även om industrialiseringen tidigt gjorde entré. Kung Johan III anlade 1572 Hälsinglands första kronosåg i Njutånger. År 1656 fick Martinus Brunnerus och Henricus Curius privilegier på Östanå pappersbruk, väster om dagens Iggesund. Östanå var ett framträdande pappersbruk till 1842, då bruket brann ner och aldrig blev uppbyggt igen. Råvaran till pappersbruket kom från 1730 i huvudsak från Flors manufaktur (linnefabrik) i Mo.
Linberedningen var under 1700- och 1800-talen en viktig binäring till jordbruket. Skogsbruket gav upphov till småskalig förädlingsindustri i framför allt samhället Njutånger. Fisket spelade länge stor roll i kustlandet, med Bergön (Njutångers Bergön) som största fiskeläge.
Industrin växte framför allt fram i och med Iggesunds Bruk. Historien går tillbaka till 1685, då Iggesund fick sitt första vallonbruk. Utvecklingen tog fart med bildandet av Iggesunds Bruk 1876, ett modernt järnbruk. Med tiden blev skogsförädlingen allt viktigare med sulfitfabrik, sulfatfabrik och sågverk, innan Iggesund i modern tid blev ett renodlat kartongbruk med samma företags- och produktnamn som orten, Iggesund. Järnbruket gick i graven 1953.
Utvecklingen i Njutånger tog ny fart, när Ostkustbanan öppnade 1927. Både Njutånger och Iggesund blev stationssamhällen.
Intressanta kulturmiljöer
Njutånger rymmer åttiotalet fornlämningar, varav sjuttiotalet är gravrösen vid kusten, de flesta från bronsåldern; det finns också gravhögar och en fornborg från järnåldern. Gammal järnslagg och fångstgropar vittnar om tidig mänsklig närvaro.
Njutånger har flera fäbodvallar.
Flera områden i Njutånger är kulturklassade; tre är av ”riksintressen för kulturmiljövård”, Iggesunds gamla järnverk och områden med historisk anknytning till bruket, centrala Njutångersbygden med odlingslandskap, gårdar och kyrkmiljö samt Innerstön; ytterligare sex områden är kulturklassade: Öränge med vattenkraftverk och gårdar, Övernjöte och Myra med odlingslandskap och gårdar, de tre fiskelägena Njutångers Bergön, Klackarna och Prackskär samt Nianfors bruk.
Välbevarad medeltidskyrka
Njutånger blev tidigt egen församling, troligen redan på 1200-talet. Fram till 1915 var den annex till Enångers församling, därefter eget pastorat. 1995 slogs Njutångers och Enångers församlingar samman till Enånger-Njutångers församling. Den östra församlingsdelen, Nianfors, var kapellförsamling 1798–1915, då den blev en del av Njutångers pastorat tills den 1985 åter uppgick i Njutångers församling.
Njutånger har fyra kyrkor, en från medeltiden, två från industrialiseringens tid och en från modern tid.
Njutångers stolthet är dess gamla medeltidskyrka.
I Iggesund finns sedan 1931 en träkyrka, som tidigare var ett auditorium under Iggesunds Bruk. Här finns också en modern kyrka i tegel på begravningsplatsen, Sankta Maria kyrka.
I Nianfors finns en träkyrka från 1798, som fick torn 1883.
Njutångers kyrka är en medeltida gråstenskyrka från 1200-talet. Den blev tillbyggd mot öster och försedd med vapenhus under 1400-talet och fick klockstapel 1726. Interiören har kalkmålningar från 1520-talet, altarskåpet från 1500-talet, flera medeltida träskuplturer och en dopfunt från 1200-talet. Njutångers kyrka räknas som en av Hälsinglands bäst bevarade medeltidskyrkor.
Njutånger har också resterna av en historiskt manufaktur, Sofieholm, i Njutångers södra utkant.
Egen kommun till 1971
Njutånger blev socken på 1200-talet. När Sverige fick en modern kommunorganisation 1863, blev Njutånger landskommun, vilket den förblev till och med 1962. 1963 gick Enångers och Njutångers kommuner samman i Iggesunds kommun. Iggesund gick 1971 upp i Hudiksvalls kommun.
Den västra delen av Njutångers landskommun, Nianfors, var egen kommun 1869–1952. Nianfors landskommun, från början stavat Nianforss landskommun, bestod av västra Njutånger samt delar av kommunerna Enånger, Forsa och Arbrå.
Njutånger är i två avseenden en delad kommun. Bruksorten Iggesund utgör en distinkt del och tätorten Njutånger med omnejd en annan distinkt del. Riksvägen, fram till hösten 2011 Europaväg 4, och Ostkustbanan delar på ett påtagligt sätt kommunens två tätorter, Iggesund och Njutånger.
Jörgen Bengtson
Sidan uppdaterad 10 oktober 2016