Nordanstigs två kustförsamlingar, Gnarp och Harmånger-Jättendal, går av allt att döma samman och blir en församling. De två församlingarna ingår sedan tidigare i ett gemensamt pastorat. Harmångers och Jättendals församlingar blev en församling 2006. Flera andra kustförsamlingar i Hälsingland har redan tagit motsvarande steg.
Den 1 januari 2012 gick Hälsingekustens sydligaste församling, Skog, ihop med Söderala församling. Kustförsamlingen Norrala och inlandsförsamlingen Trönö är ett pastorat och processen är igång för att slå samman församlingarna. Söderhamns två andra kustförsamlingar, Söderhamn och Sandare, är fortsatt självständiga församlingar men utgör ett pastorat.
I Hudiksvalls kommun har sex kustförsamlingar blivit tre. År 2010 gick Rogsta och Hälsingtuna samman till Hälsingtuna-Rogsta församling. Enångers och Njutångers församlingar blev 2006 Enånger-Njutångers församling. Hudiksvall och Idenor slog ihop sina församlingar till Hudiksvall-Idenors församling 2002.
Bakom församlingscentraliseringen ligger försämrad ekonomi, orsakad av att Svenska kyrkan hela tiden tappar medlemmar, när ingen längre föds in i kyrkan. Uppsala stift driver också på för att slå ihop församlingarna.
Tills nyligen var en församling liktydig med en socken. Nu blir den kopplingen allt svagare. Kvar blir den historiska indelningen i städer och socknar, som överlever den moderna tidens kommun- och nu också församlingssammanslagningar. Detta gäller så länge människor använder sockenbegreppet och identifierar sig med socknen, som går tillbaka till medeltiden och fanns fram till dess att vi fick kommuner 1863.
Jörgen Bengtson