Strömming är mer än mager sill. Ny forskning visar att strömmingen norr om Kalmar sund skiljer sig rejält från sina fränder söder om sundet – sillen.
Enligt tidigare studier är de genetiska skillnaderna mycket små eller inga alls mellan olika bestånd sill och strömming. Nu har forskare på Uppsala universitet med hjälp av modern dna-sekvensering visat att strömming och sill visserligen är mycket nära släkt men ändå skiljer sig åt.
– För några procent av generna hittar vi mycket tydliga skillnader, inte bara mellan sill och strömming utan också mellan olika bestånd av sill och strömming, säger Leif Andersson, professor i funktionsgenomik vid Uppsala universitet och professor i sjukdomsgenetik vid SLU, enligt webbplatsen Skärgårdsbryggan.se (8/11 2012).
– Vår samlade analys visar att de skillnader vi hittar måste bero på naturlig selektion och genetisk anpassning till lokala miljöförhållanden, fortsätter han.
Intressant med studien är att den använder prover som är över 30 år gamla. Men hjälp av modern genteknik har det varit möjligt att analysera proverna på ett helt annat sätt. När forskarna analyserade resultatet i början av åttiotalet kunde de använda 13 genetiska markörer, vilket var mycket för den tiden. Nu kan forskarna ta hjälp av drygt 400 000 genetiska markörer! Det ger en revolutionerande stor genetisk upplösning.
Strömmingen har betytt mycket för Hälsingekustens och även Sveriges utveckling. I dag har strömmingsfisket, liksom dess betydelse, liten betydelse. Forskningen kan nu hjälpa till att få en effektiv förvaltning av fiskebeståndet med hjälp av den detaljerade kunskap om artens populationsstruktur som modern dna-teknik ger.
Jörgen Bengtson