I september får vi veta vad statens fastighetsutredare, Inger Lillieqvist, vill göra med de fyrar som staten inte längre behöver. Svenska fyrsällskapet vill, som Långvind.com skrivit om tidigare, att en nationell fyrstiftelse ska ta över ägandet.
Sverige har drygt 2 000 fyrar längs kusterna och i de större insjöarna. Tidigare var alla i statlig ägo. I dag äger staten ett fåtal.
Inger Lillieqvist utreder ödet för de cirka 130 största fyrarna, som alla fortsatt är statligt ägda. Hennes uppdrag är att utreda vilka fyrfastigheter och andra fastigheter som ska vara kvar i statlig ägo. De fyrar som redan är bybyggnadsminnen, i dag 42 fyrar, ligger bra till. För resten av fyrarna är det mer osäkert.
Svenska fyrsällskapet vill ta hand om alla tidigare bemannade fyrar, som utgör en del av vårt kulturarv. Esbjörn Hillberg, ordförande för Svenska fyrsällskapet, vill att en nationell fyrstiftelse – efter brittisk förebild – ska ta över ägandet och förvaltandet av alla historiska fyrar. I mellandagarna uttalade han sig för Sveriges Radio Västerbotten om detta.
– Det är meningen att fyrstiftelsen ska ta över fyrarna och hålla dem öppna för allmänheten, för det är ett kulturarv, säger han till SR Västerbotten.
Inger Lillieqvist passar på frågan om fyrstiftelsen med är glad över ”att det finns ett stort allmänt intresse” för fyrar.
Västerbotten är ett mönsterlän i att vårda vårt fyrarv. Västerbotten har åtta större fyrar – Piteå Rönnskär, Gåsören, Bjuröklubb, Rataskär, Stora Fjäderägg, Bergudden, Holmögadd och Fjärdgrund – som har ett ägande som ger allmänheten tillträde. Av dessa är tre byggnadsminnesmärkta.
Hälsingland har tre klassiska fyrplatser, Storjungfrun, Agö och Gran. Storjungfruns fyrplats är rimligen säkrad för eftervärlden, eftersom den är byggnadsminne. Agö fyrplats har staten sålt till privatpersoner, som av eget intresse håller på att rusta fyren. Gran är fortfarande i statlig ägo, men finns på säljlistan; här finns dock hopp om att Nordanstigs kommun kan vara intresserad av att köpa fyrplatsen.
Jörgen Bengtson