Ursprungsmärkning är hett i Europa. Europeiska Unionen (EU) tittar på möjligheten att ursprungsmärka livsmedel från öar.
Bakgrunden är att jordbruk, djurhållning och trädgårdsnäring på en ö nästan alltid medför högre kostnader jämfört med produktion på fastlandet. Det kan gälla merkostnader för transporter, småskalighet, maskiner, byggnader, markpriser och konflikter med turism. Samtidigt finns i livsmedelsproduktion på öar stora värden i form av öppna landskap, lokalproduktion och miljövänlig produktion.
Om man tar vara på traditionella kunskaper och utvecklar dem, kan man också ta vara på den särart av smaker som kommer av att djuren betat speciella växter, lokala mikroklimat, speciella jordmåner och annat, som ger unika smakupplevelser.
EU-kommissionen gör 2013 en undersökning inför att eventuellt införa en ny ursprungsmärkning av produkter från öar utan landförbindelse, på engelska kallad ”product of island farming”. EU – med sin storskaliga syn på tillvaron via statistikorganet Eurostat – definierar dock bort öar med mindre än 50 bofasta invånare! Om detta blir verklighet vid en ö-ursprungsmärkning, skulle många nordiska öar hamna utanför. EU:s fokus ligger på stora öar som Sardinien, Korsika, Azorerna och Kanarieöarna.
Skärgårdarnas riksförbund betonar att en ömärkning av jordbruksprodukter och livsmedel måste ta hänsyn till små öar.
– Det är viktigt att de små öarna är med på banan och kan få ta del av en eventuell ö-märkning. Allt oftare ser man att konsumenterna frågar efter matens ursprung. En märkning som berättar att produkten kommer från en ö innebär ett mervärde, skriver Anna-Karin Utbult Almkvist, Skärgårdarnas riksförbund, på webbplatsen Skargardsbryggan.com.
En ursprungsmärkning av råvaror och livsmedel från öar öppnar för småskalig produktion på öar längs Hälsingekusten om livsmedlen också får inkludera bär och svamp. Om märkningen även ska omfatta fisk, som fångas i skärgården och bereds på öar, framgår inte.
Jörgen Bengtson