Vattharet är en ny ö, som vi fogar till Hälsingekusten.se:s samling av hälsingeöar. Den ligger rakt öster om Ljusne, bara några hundra meter från land, men hör historiskt till Söderhamns stad. Ön finns belagd sedan åtminstone 1688, då den hette Wattuhararne.
Vattharet är två i stort sett sammanvuxna öar, Yttre Vattharet och Inre Vattharet. Vid högvatten och storm går det inte att gå torrskodd över näset mellan ödelarna.
Vattharet har bofast befolkning, som en av få öar i Hälsinglands skärgård med helårsboende. Annars är det en typisk liten fritidshusö
Historiskt har ön haft fiskeläge och hade i början av 1900-talet en livlig fiskekommers, med fiske, rökeri och tillverkning av böcklinglådor. Bofast befolkning fick ön på 1980-talet.
Vattharet delar historia med flera andra öar i Söderhamns skärgård, som historiskt hör till Söderhamns stad och församling, trots att ön ligger i vad som normalt är en av de omgivande landsortssocknarna. Bakgrunden är att kronan (staten) år 1620 donerade Storjungfrun och ett antal mindre öar till Söderhamns stad för dess fiskarskaps försörjning.
Vattharet är en karg ö, med mycket sten och grus, få klippor och ingen odlingsbar jord. Floran är präglad av barrskog, en del björk och vid stränderna al.
Vattharet har en sandstrand, där de två öarna möts, men ingen gästbrygga för den som vill ta sig en tur dit.
Jörgen Bengtson