Östersjön och andra hav är – okänt för de flesta – klimathjältar. Samtidigt är haven klimatoffer.
Hur hänger detta ihop?
Havsvattnet och dess ekosystem har en fantastisk förmåga att ta upp koldioxid och därmed bromsa klimatförändringarna. Enligt Förenta Nationernas klimatpanel, Intergovernmental Panel on Climate Change (IPPC), tar haven upp 30 procent av den koldioxid, som människor släpper ut.
Problemet är att med snabbt ökande koldioxidhalter i atmosfären, så hinner haven inte med. Havsvattnet blir allt surare. Vi får det vi kallar havsförsurning. Processen är följande: När koldioxid i luften löser sig i vatten bildas kolsyra, som omvandlas till vätekarbonatjoner och vätejoner. Kalk, som finns naturligt i havsvatten, neutraliserar dessa. Men eftersom koldioxidhalterna i atmosfären ökar så snabbt, hinner inte havens långsamma kretslopp med. Under de senaste 200 åren har pH-värdet försämrats med 25 procent; det har sjunkit med 0,1 enheter. IPPC räknar med att värdet kommer fortsätta minska.
Effekterna av havsförsurning varierar stort mellan olika arter. Vissa arter, till exempel alger och sjögräs, drar nytta av det sänkta pH-värdet och får ökad tillväxt. De flesta arter, främst djur, får beteendeförändringar som problem med matsmältning, lägre tillväxt och sämre fortplantningsförmåga bland yngre arter.
Förutom effekterna av ett lägre pH i vattnet, leder också havsförsurningen till att det finns mindre löst kalk kvar i haven. Det drabbar djur och växter, som använder kalk i sina skal och skelett, exempelvis sjöstjärnor, sjöborrar och koraller. Situationen förvärras av att många av dessa arter redan lever under annan stress, till exempel från fiske, exploatering och övergödning.
– Om haven ska räddas måste tillförseln av koldioxid, men också svavel och kvävedioxider till atmosfären, minskas. Det finns inga genvägar, skriver Naturskyddsföreningen i ett pressmeddelande med rubriken ”Havet – en hårt drabbad klimathjälte”.
Jörgen Bengtson
Foto: Naturskyddsföreningen