Valborg brukar markera vårens ankomst.
På Hälsingekusten tänds det i morgon många majkasor, som sprider ljus och värme – och hjälper våren på traven om inte vårtemperaturen är den rätta.
I Sverige och Finland är valborgsfirandet en symbol för våren och ljuset. Firandet går längre tillbaka i tiden än kristendomen.
När valborgsfirandet kom till Norden, knöt kyrkan an till gamla, hedniska fester. Människor tände från början eldar för att bränna det gamla och ge plats för det nya. Att ge plats för det nya stämde också väl in i den kristna tolkningen av livet, där påskens tema från död till liv också fick en symbolisk gestaltning i valborgselden.
Valborgsmässoafton har sina rötter i en hednisk högtid. Den uppstod i Tyskland och kallades Walpurgisnacht. Senare blev den knuten till kulten av den heliga Valborg.
Valborg (Walpurgis), som levde cirka 710–779, var en abbedissa. Enligt legenden var hon en engelsk prinsessa, som kallades till Tyskland av Bonifatius, ärkebiskopen av Mainz, för att hjälpa till att kristna tyskarna. Valborg blev helgonförklarad år 870. Under medeltiden utvecklades en särskild kult runt Valborg, där bland annat häxtro och motverkandet av onda krafter hade stor betydelse. För att skydda sig mot häxorna började man i Tyskland tända bål.
I dag är valborgsmässofirandet med eldar en högst integrerad del av den svenska och finländska folksjälen. Valborg firas också i Estland, Lettland, Tyskland, Tjeckien och Slovenien den 30 april eller 1 maj.
Det är gott om valborgsmässoeldar på Hälsingekusten. Problemet är att få av arrangörerna talar om var och när de är, så Långvind.com hänvisar till annonser i lokalpressen, affischer på anslagstavlor och de få evenemang som finns i de två stora evenemangskalendrarna Visit Hälsingland-Gästrikland och Halsingland.se.
Jörgen Bengtson
Foto: Pixabay