Bottenhavet, som Hälsingland har som sitt havsvatten, mår bättre. Det går att utläsa ur en rapport från Havs- och vattenmyndigheten, ”Om miljötillståndet i svenska havsområden Havet 2015/2016”.
Bakom studiens analysdel står miljöanalytiker från Umeå universitet, Stockholms universitet, Linnéuniversitetet och Göteborgs universitet, som samverkar i Havsmiljöinstitutet.
Vi summerar ur rapportens tre delar för Bottenhavet.
• Övergödning: I utsjövattnen har fosforhalterna ökat och syrehalten i djupvattnet minskat. I kustvattnen har mindre än hälften av vattnet god ekologisk status. Bottenlevande djur och vegetationsklädda bottnar har dock en
bättre status och når god ekologisk status eller högre.
• Miljögifter: Flera klassiska miljögifter som PCB, DDT, HCH, HCB och dioxin har minskat i fisk under de senaste decennierna. Dioxinhalterna i fet fisk är dock fortfarande högre än i andra havsområden men ligger under gränsvärdet för konsumtion. Hälsoläget och reproduktionsförmågan hos havsörnarna har långsiktigt förbättrats sedan 1970-talet.
• Fiske: Sikbestånden har minskat under en tjugoårsperiod. Strömmingen har ökat till ett stort bestånd och långsiktigt hållbart fisketryck. Abborrbestånden är stabila eller ökande i de södra delarna och på nedåtgående längst i norr.
Bottenhavet gränsar i norr till Bottenviken och i söder till Ålands hav.
Jörgen Bengtson