Hälsingland har många gamla järnbruk, men få med smedjor i bruk. I Ljusnes hytta lever smedskonsten upp varje sommar, liksom i smedjan i Strömbacka, Bjuråker, och spiksmedjan i Kungsgården, Norrala
Långvind.com fick en pratstund med Per Örn (bilden), Marmaverken, som arbetar som smed i hyttan i Ljusne under onsdagar och lördagar i sommar.
Vad är speciellt med järnsmide?
– Järn är bearbetningsbart fast det är hårt. Det är ett förlåtande material, inte som trä som spricker, böjer sig och viker sig, säger han.
Per Örn har en eftergymnasial utbildning i smide från Kramfors, med gesällbrev som slutresultat. I gesällprovet ingår att göra ett föremål – han gjorde ett gammalt lås – där alla typer av järnsmide, inklusive svarvning, ingår.
Arbetar du yrkesmässigt som smed?
– Nej, men vi får se om jag tar mästarbrev, säger Per Örn, som trivs med arbetet i smedjan och gärna visar sina färdigheter.
När Hälsingekusten.se kommer på besök, håller han på att göra ett smedsverktyg och järnet åker mellan härden och städet. Han har också hjälp av en nära hundraårig, mekanisk hammare.
– Jag gör helst verktyg, kommenterar han.
Smedjan ingår i Ljusne bruksmuseum, som i sommar har öppet lördagar klockan 14–16 från 15 juli till 26 augusti. Museet ligger på södra sidan av Ljusnan, intill järnvägsbron och vägbron över älven.
I anslutning till museet finns en utställnings- och försäljningslokal med hantverk från medlemmar i föreningen Kustslöjdarna. Den har öppet alla dagar klockan 12–18 från 1 juli till 6 augusti.
I och utanför denna lokal finns smidesarbete från Ljusne Kätting AB, inklusive världens grövsta, brännsvetsade ankarkätting med en länkdiameter på 185 millimeter och vikt på 550 kilogram (bilden).
I den tidigare rostugnen (bilden) finns på bottenvåningen en utställningslokal med brandbilar och annan släckningsutrustning samt på övervåningen en gammal livsmedelsbutik och skolsal.
Här finns också försäljning av varmkorv, dryck, godsaker och glass.
Text och foto:
Jörgen Bengtson