Sverige har fem statsisbrytare, som alla börjar bli till åren. Nu vill Sjöfartsverket byta ut dem, så Sverige ska en helt ny isbryttarflotta till 2030.
Sjöfartsverket har fem isbrytare: Ale, Atle, Frej och Ymer, som är byggda på 1970-talet, samt Oden, byggd 1988. I en förstudie rekommenderar verket att alla ska vara ersatta till 2030.
Problemen med dagens isbrytare är flera:
• svårt att få tag på reservdelar
• fartygens maskinrum, hytter och elektronik är i ganska dåligt skick
• fartygen klarar inte av att bryta tillräckligt bred isränna för kommande behov.
Det största fartygen, Oden, bryter en ränna på 31 meter. Atle-klassen bryter bara en 24 meter bred ränna.
– Vi tror att merparten av morgondagens tonnage kommer ligga runt 32 meter i bredd, säger projektledare Dan Broström till tidningen Skärgården (30 november 2017).
De nya isbrytarna får sannolikt hybriddrift, el och diesel. Sjöfartsverket tror att en ny isbrytare kommer att kosta 1,1–1,3 miljarder kronor per styck.
De gamla isbrytarna kan se fram mot att bli antingen reservisbrytare eller charterfartyg i Arktis och Antarktis.
Förutom de fem isbrytarna har Sjöfartsverkets arbetsfartyg, Baltica och Scandica, isbrytarförmåga. Vid behov hyr verket in externa isbrytare, främst bogserbåtar.
Sedan 2013 är det möjligt att följa både havsisen och isbrytarna i realtid.
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) har en webbsida, www.smhi.se/vadret/hav-och-kust/is-till-havs, där kan man följa havsises utbredning. SMHI ger också en prognos för isutvecklingen, som man kan följa timme-för-timme på webben.
Baltic Icebraking Management (Baltice) har en webbplatsen, baltice.org/map, där kan man följa isbrytarnas arbete i Östersjön, var de bryter is, assisterar, bogserar, övervakar och dirigerar fartyg. Det går också att se vilka fartyg, som respektive isbrytare planerar att ge assistans samt isbrytarnas planering för besättningsbyte och bunkring. Allt är synligt i realtid. Även här får läsaren en redogörelse för issituationen.
Jörgen Bengtson
Foto: Pixabay