Utan lotsar – ingen kommersiell sjöfart. Problemet är att lotsarna, som hjälper fartyg att navigera genom svåra passager längs kusterna eller till och från hamnar, är för få. Pensionsavgångarna är stora. Detta slår mot sjöfarten, särskilt i Hälsingland och övriga Norrland.
Det råder stor brist på lotsar i Sverige. Inom de närmaste fyra åren kommer var fjärde lots att gå i pension. Återväxten håller inte jämn takt med pensioneringarna.
– Det är ett problem och framför allt på Norrlandskusten. Lotsen går i pension vid 60 år och vi har ett stort behov av att förny, säger Dag Tedenby, lotsområdeschef i Gävle, till Sveriges Radio P 4 Gävleborg (16 juli 2019).
Sjöfartsverket tillhandahåller lotsning. I genomsnitt sker cirka 40 000 lotsningar per år i Sverige.
I Lotsområde Gävle, som Hälsingland hör till, har man fått fyra nya lotsar men behöver ytterligare två eller tre de närmaste åren. Det tar dock tid att bli lots: fyraårig högskoleutbildning plus praktik och lokal utbildning, som gör lotsen till ”den lokale navigationsexperten”.
På Sjöfartsverkets webbplats söker man nya lotsar (bilden).
I Sverige har alla fartyg över 70 meter långa eller 14 meter breda lotsplikt. Det betyder att befälhavaren är skyldig att anlita lots på svenskt inre vatten. Befälhavare på fartyg, som regelbundet trafikerar samma farvatten, exempelvis färjor i linjetrafik, kan få lotsdispens för den aktuella sträckan; då behöver de inte längre ta lots ombord för de lotspliktiga sträckorna.
Befälhavaren ombord har alltid ansvaret för fartyget. Lotsen står rådgivning och expertkunskap kring fartygets framfart och säkerhet i den specifika farleden.
Hälsingland hör till Lotsområde Gävle, som sträcker sig från Fågelsundet (Norduppland) i söder till Ulvöarnas (Ångermanland) södra spets i norr. Området omfattar även inlandsfarvatten som till exempel Dalälven, Ångermanälven, Siljan och Storsjön.
Jörgen Bengtson