Hälsingerunor gör i årets bok ett antal fascinerande nedhopp i Hälsinglands historia.
Den innehåller flera glimtar från Hälsingekusten.
Vi möter bland annat fiskarpigan Alice Jacobsson från Kråkön, som artikelförfattaren Lars Blomberg träffar i Australien.
Lennart Ersson skriver om den stora Hudiksvallsutställningen 1913, som pågick i sju veckor och hjälpte till att sätta den ännu lilla staden på Sverigekartan, även om utställningen inte blev någon publiksuccé.
Ett annat Hudiksvallstema berör Gerd Holboe i artikeln ”Hemslöjden 100 år – Stina Rodenstams kulturgärning”.
Kjell-Olof Hofsberger berättar om 1700-talssilversmeden Paul Hammar i Söderhamn.
En annan artikel om Söderhamn handlar om ”Resandet från Söderhamn 1813”. Jan Erik Hallström berättar om den lilla staden med 1 500 invånare och hur begränsade resemöjligheterna var i Söderhamn och Sverige på den tiden, när det även fanns pass för inrikesresor och pass för utrikesresor var svårt att få.
Den flitiga amatörhistorikern Yngve Aronsson berättar om Kimsunder i Rogsta, som gått från att ha varit en rejäl segelled från Norstafjärden till havet till att i dag ha blivit en vik med flera avsnörda havsvikar innanför.
En av Sveriges äldsta kulturföreningar, Musikaliska sällskapet i Hudiksvall, firar i år 200 år, vilket renderar föreningen en artikel av Ingrid Bryntse.
Årsboken rymmer naturligtvis mängder av artiklar, som inte berör Hälsingekusten. Den främsta, att döma av placeringen i boken och ämnet, handlar om Sveriges nya världsarv, Hälsingegårdarna. Artikeln ”Hälsingegårdar – ett kulturarv i världsklass” är skriven av Ingela Broström.
Totalt omfattar Hälsingerunor 2012 tjugotalet artiklar på sammanlagt 224 sidor. Hälsingerunor är utgiven av Hälsinglands hembygdskrets. Den utkom första gången 1921 och visar prov på stor livskraft i kategorin hembygdsårböcker.
Jörgen Bengtson