Kommer Hälsingekusten utanför de två städerna och större tätorterna att få bättre kommersiell service? Kanske, regeringen vill i alla fall utreda frågan.
Regeringen föreslår i dagens budgetpropositionen att en utredning ska se över förutsättningarna för ett stöd till kommersiell service i glesbygd och hur det skulle kunna utformas.
Regeringen vill att staten ska ta ett särskilt ansvar för att folk och företag även fortsättningsvis ska ha tillgång till en grundläggande nivå av kommersiell service i ”särskilt sårbara och utsatta glesbygder”. Vad det innebär konkret, talar regeringen inte om.
Redan i dag har länen via regionala tillväxtmedel möjlighet att i begränsad omfattning stödja kommersiell service, i huvudsak genom investeringsbidrag.
– Tillgång till service är en förutsättning för tillväxt. Går det inte att tanka bilen eller handla mat inom rimliga avstånd är det svårt för en bygd att vara attraktiv för människor, företag och besökare, säger näringsminister Annie Lööf (C).
För en ort som Enånger är det kännbart hur kommersiell service försvunnit på några år i form av bensinstation – även om den delvis återuppstått i Borka – och postombud, frisör och bank med kontanthantering. I mer perifera delar av Enånger och Hälsingekusten – som Långvindsbruk – har telefonnätet monterats ned. Till detta kommer offentlig service som försvunnit i form av högstadieskola och distriktssköterskemottagning.
Regeringen riktar uppenbarligen in sig på att stödja livsmedelsbutiker i glesbygd. I ett pressmeddelande skriver regeringen att antalet livsmedelsbutiker i glesbygd har minskat med en tredjedel sedan mitten av 1990-talet och att drygt 7 300 personer i glesbygder och tätortsnära landsbygder har mer än 20 minuters restid till närmaste butik.
Det återstår att se om regeringen och utredningen tar ett helhetsgrepp eller inte. Glesbygden och de mindre orterna behöver inte bara livsmedelsbutiker, utan också banker med kontanthantering, postombud, bensinstationer och trådburen tele- och datatrafik.
Jörgen Bengtson