Enångers gamla kyrka och perrongtaket på Hudiksvalls station är de statliga kulturfastigheterna på Hälsingekusten, som staten vill ta fortsatt ansvar för och rädda till eftervärlden. Under en övergångstid vill staten också hålla sin skyddande hand över Storjungfruns fyrplats.
Ytterligare två fastigheter i Hälsingland – Trönö gamla kyrka samt Forsa socken- och gillestuga – vill staten ta ansvar för.
Utredningen om ”omstrukturering av statens bestånd av vissa kulturfastigheter” lämnade på fredagen över sitt förslag, ”Statens kulturfastigheter – urval och förvaltning för framtiden” (SOU 2013:55), till civilminister Stefan Attefall (KD).
Utredningen ställer sig frågan: Vad ska staten göra med fyrar, klostermiljöer, kungliga slott, äldre borgar, kungsgårdar, kyrkor, fornlämningar, försvarsanläggningar, trafikfastigheter och andra kulturbyggnader, som staten äger men inte längre har behov av eller använder?
Utredningen föreslår vilka fastigheter och byggnader som ägs av statliga myndigheter och företag, som är så kulturhistoriskt värdefulla att de även i fortsättningen bör ägas av staten. Utredningen pekar också på de kulturfastigheter, som staten av olika skäl inte behöver äga och därför kan sälja.
Bara tiotalet fyrar räknas som så värdefulla att staten fortsatt ska ta ansvar för dem. Hit hör ingen av Hälsinglands tre klassiska fyrplatser, statligt ägda Storjungfrun, privatägda Agö fyrplats och statliga Grans fyrplats.
Endast Storjungfrun vill staten ta ansvar för ännu en tid. Men utredningen skriver ”att det inte finns kulturhistoriska skäl för ett fortsatt långsiktigt statligt ägaransvar” för Storjungfrun, Bönans fyr och ytterligare elva klassiska fyrplatser
Båkar, fyrar och fyrplatser som utredningen föreslår att staten ska äga även i framtiden, vill utredningen överföra till Statens fastighetsverk.
”Sverige är en sjöfartsnation som genom historien utvecklat ett omfattande system av fyrar och lotsplatser längs kusterna och vid de stora sjöarna. Ett betydande ideellt intresse har byggts upp kring de väl kända historiska platserna och de ägs i flera fall av enskilda stiftelser, föreningar och privatpersoner”, konstaterar utredningen.
Svenska fyrsällskapet vill att staten ska överfyra fyrar och fyrplatser man inte längre behöver till en nationell fyrstiftelse av brittisk modell.
Utredningen säger inte ja till detta, men öppnar en dörr.
”Utredningen har bland annat tagit del av ett förslag från privata intressenter om bildandet av en nationell fyrstiftelse, där ett mer omfattande bestånd av fyrar föreslås ingå”, skriver utredningen och fortsätter:
”Utredningen har inte prövat förutsättningarna för en mer eller mindre omfattande sådan ’privatiserad’ förvaltning av kulturhistoriskt prioriterade fyrplatser och de kapitaliseringsalternativ, bland annat med inslag av sponsring, som en sådan lösning skulle innebära. Utredningen bedömer utifrån nuvarande situation att de prioriterade objekten ovan bör kvarstå i statlig ägo. Frågan om former för ett ökat ansvarstagande från det civila samhället förtjänar dock en närmare diskussion och beredning.”
Svenska fyrsällskapets ordförande, Esbjörn Hillberg, välkomnar öppningen. Han hoppas på en ny utredning, som tittar på en modell med en nationell fyrstiftelse, som äger och förvaltar de många fyrar staten inte längre behöver eller vill ta fullt ansvar för. Hit hör Hälsinglands klassiska fyrplatser.
Jörgen Bengtson