Östersjön blir en sjö. Så kan man sammanfatta klimatutvecklingen för Hälsingekustens del. Dessvärre blir det en sjö med grumligt vatten och utan mycket liv, eftersom övergödning och miljögifter kommer att förpesta den framtida baltiska insjön.
Klimatförändringen innebär för vår del av världen mer regn, cirka 20 procent mer under åren 2014–2040. Ökad nederbörd lakar i sin tur ut miljögifter i marken och drar med sig gift och växtdelar ut i havet. Sötvattnet späder ut havsvattnet än mer.
– Det kommer att ge vattnet en brun färg och ljuset får svårt att tränga ner genom ytan. Det utseende som havet längst upp i Bottenviken har i dag kommer att sprida sig söderut, säger Agneta Andersson, professor i pelagial ekologi vid Umeå universitet, till Söderhamns-Kuriren och övriga hälsingetidningar (13/1 2014).
Artikeln ingår i temat ”Hälsingland 2040, en serie om klimatet och framtiden”. Den avhandlar delarna skyfall, skog, hav, jord, energi, hälsa, liv och avslutas med ett ”Makthavare mot väggen”.
I artikeln om Östersjön, ”Havet blir en sjö”, summerar skribenten: ”Med tiden kommer Östersjön och Bottenhavet allt mer påminna om inlandssjöar”. Detta kommer i sin tur att påverka växter och djur på Hälsingekusten.
Strömming och blåmusslor är exempel på arter som genetiskt verkar vara rustade för att anpassa sig till sötare vatten. Torsk, sälar och tång riskerar att försvinna helt.
Den globala uppvärmningen smälter isar och gör att havsnivån växer. Detta kommer dock inte att drabba Hälsingland mer än marginellt, enligt beräkningar som Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) gjort. Södra Sverige kommer då att känna av höjda havsnivåer.
Landhöjningen på Hälsingekusten är 60–70 centimeter och havsnivåhöjningen som mest 100 centimeter per 100 år. Nettohöjningen blir alltså marginell. Resultatet blir som under gångna århundraden: kustens samhällen kommer allt längre från havet.
Jörgen Bengtson