Vattenskotrarnas framfart är ett ökat problem i skärgården. Fritidsbåtsägarna har lugnat ner sig på sjön, men problemet med vattenskotrarna har ökat. Det visar en ny rapport från Kustbevakningen.
– Vattenskotrarna är framförallt väldigt svåra att få tag i, de är ruskigt snabba. Och tyvärr har förarna svårt att följa regelverket. Det är ett problem vi försöker ta itu med, säger Lars Langman, ställföreträdande regionschef på Kustbevakningens region nordost, till Sveriges Radio P4 Sörmland (21 juli 2014).
Den som kör vattenskoter har lika stort ansvar som övriga sjötrafikanter att följa de regler som finns. Vattenskoterföraren ska självfallet också känna till vilka regler som gäller där man kör. Som vattenskoterförare måste man därför känna till sjövägsreglerna och i övrigt använda gott omdöme i förhållandet till annan sjötrafik.
För Hälsingskusten, liksom för andra kustområden, är det farled som gäller för vattenskoter. Vattenskoterförordningen tillåter bara vattenskotrar i allmänna farleder och områden som respektive länsstyrelse har anvisat. Problemet med vattenskoterförordningen är att det är svårt att fälla någon för brott mot förordningen, eftersom Europeiska Unionen (EU) lägger praktiska hinder i vägen.
I Gävleborgs län gäller stränga regler för vattenskoter. Vattenskoter får bara köras i allmänna farleder, som är utpekade av Sjöfartsverket. På Hälsingekusten handlar det om exempelvis följande vattenvägar: farled 635 Otterhällan–Vitgrundet, farled 639 Kråksundet–Enbärsskär och farled 640 Iggesund–Agön.
Länsstyrelsen i Gävleborg fattade 2006 dessutom följande beslut om vattenskoteråkning:
• Det får vara högst 600 meter från sjösättningsplats till vattenskoterfarled.
• Man måste välja kortaste vägen från sjösättningsplats till vattenskoterled.
• Högsta hastighet vid färd till vattenskoterled är åtta knop.
• Det är förbjudet att åka genom allmänna badplatser, naturreservat och Natura 2000-områden.
Problemet är att EU och Sverige inte är överens. Därför är rättsläget oklart.
Jörgen Bengtson