Våren kom fort i år, men snö här och där påminner om att vintern var lång. I dag önskar vi varandra ”glada vappen” på svenska i forna östra rikshalvan, medan vi i dagens Sverige säger ”glad valborg”, ”trevlig valborg” eller inget speciellt. Eldar tänder vi däremot med besked. På Hälsingekusten är det många majkasor, som kommer att lysa upp vårkvällen.
Valborg brukar markera vårens ankomst. Kvällens majkasor, som sprider ljus och värme, får hjälpa våren på traven om inte vårtemperaturen är den rätta eller snö på sina ställen påminner om vintern.
Det är gott om valborgsmässoeldar på Hälsingekusten. Ställen med traditionellt valborgsfirande är Mellanfjärden (Hamnlyckan), Stocka, Strömsbruk, Hudiksvall (Högliden), Iggesund (Ankarmon), Lindefallet (före detta Linde värdshus), Söderhamn (Verkstäderna), Stugsund, Ljusne och Axmar.
Annonser i lokalpressen, affischer på anslagstavlor och evenemang listade i evenemangskalendern på Scandinavian Xperience (Visit Hälsingland Gästrikland) ger detaljer om firande.
Bilden visar förra årets kasa på Fågelhällan, där det inte är något valborgsfirande i år.
I Sverige och Finland är valborgsfirandet en symbol för våren och ljuset, i Finland under dagarna två, för där säger man ”glada vappen” även på först maj.
Valborgsmässifirandet går längre tillbaka i tiden än kristendomen.
Valborgsmässoafton har sina rötter i en hednisk högtid. Den uppstod i Tyskland och kallades Walpurgisnacht. Senare blev den knuten till kulten av heliga Valborg.
När valborgsfirandet kom till Norden, knöt kyrkan an till gamla, hedniska fester. Människor tände från början eldar för att bränna det gamla och ge plats för det nya. Att ge plats för det nya stämde också väl in i den kristna tolkningen av livet, där påskens tema från död till liv också fick en symbolisk gestaltning i valborgselden.
Syftet med majbrasorna var att jaga bort rovdjur och övernaturliga varelser, innan man släppte ut boskapen på vårbete första maj. Runt eldarna förde man så mycket oväsen som möjligt genom att skramla med grytlock, slå på trummor och hojta.
Valborg (Walpurgis), som levde cirka 710–779, var en abbedissa. Enligt legenden var hon en engelsk prinsessa, som kallades till Tyskland av Bonifatius, ärkebiskopen av Mainz, för att hjälpa till att kristna tyskarna. Valborg blev helgonförklarad år 870. Under medeltiden utvecklades en särskild kult runt Valborg, där bland annat häxtro och motverkandet av onda krafter hade stor betydelse. För att skydda sig mot häxorna började man i Tyskland tända bål.
I dag är valborgsmässofirandet med eldar en högst integrerad del av den svenska och finländska folksjälen. Valborg firas också i Estland, Lettland, Litauen, Tyskland, Tjeckien och Slovenien den 30 april eller 1 maj.
Text och foto:
Jörgen Bengtson
Nyheten uppdaterad 30 april 2018