De kommunala fiskevårdsprojekten ger resultat. Reproduktionen av öring har ökat med 300–600 procent i de kustmynnande vattendrag som ingår i projektet, som Hudiksvall och Nordanstigs kommuner driver. Det visar elfiske och räkning av öringar upp till två år gamla.
Förutom öring har flera andra fiskar dragit nytta av restaureringen: flodnejonöga och delvis även flodpärlmussla, gädda, abborre och vitfisk.
Bakom öringens och de andra fiskarnas återkomst ligger ett systematiskt arbete med att ta bort hinder som människan orsakat under framför allt flottningstiden och industrialiseringen, göra nya bäckar och åar förbi dammar, restaurera bottnar och bygga bra lekbottnar för fisken. I projektet talar man om biotopåterställning och satsningar på att bygga lekbottnar.
Projektet har renoverat fyra havsmynnande vattendrag i Hudiksvalls kommun – Enångersån, Delångersån, Långvinds ström (Långvindsån/Åtjärnsbäcken) och Stråsjöbäcken – och två i Nordanstig, Dyrån och Haddängsån.
– Det är roligt att se att det har gett resultat så snart efter insatserna, säger fiskevårdssamordnare Johan Andreasson på Hudiksvalls kommun till HT i dag.
Det han skulle vilja ge sig i kast med nu är Hornån, som mynnar ut i Lillfjärden och vidare i Hudiksvallsfjärden. Sträckan från Lillfjärden uppströms till Bergsjövägen är, som han säger, ”biotopåterställd”. Nu skulle Johan Andreasson vilja gå vidare med Hornån uppströms, där det finns problem som påverkar den restaurerade delen av ån.
– Det kommer att kosta mycket pengar, om man ska satsa på att det ska bli riktigt bra, säger han i HT-intervjun.
En stor sedimentdamm uppströms skulle vara ett effektivt redskap, anser Johan Andreasson.
Hälsingekusten.se, tidigare Långvind.com, har haft många artiklar om fiskevårdsprojektet i Hudiksvall och Nordanstig, senast 20 januari 2015, Bäckbottnar restaurerade.
Jörgen Bengtson