Sveriges urbefolkning, samerna, har en historia även på Hälsingekusten. Historien har dock lämnat få fysiska och andra avtryck; därför är den okänd för många. Nu finns både webbplats, ohtsedidh.se, och facebooksida, www.facebook.com/ohtsedidh, för de sydliga samernas historia.
– Det är ett sätt visa på den samiska mångfalden och bredden i det samiska kulturarvet i området, säger arkeolog Bo Ulfhielm till SR Sameradion.
Ohtsedidh är namnet på ett projekt, som länsmuseerna i Dalarna, Gävleborg och Västmanland driver tillsammans med det sydsamiska kulturcentret Gaaltije i Östersund. Syftet är att kartlägga och synliggöra det samiska kulturarvet utanför dagens renskötselområde, i praktiken Mellansverige och södra Norrlands kustland.
Förra sommaren grävde arkeologer bland annat ut en gammal samisk boplats utanför Järvsö, som härstammar från 1800-talet. Då hittade man ett hänge, som av allt att döma hört till en samisk trumma, vilket anses vara ett sensationellt fynd.
I de lavrika skogarna i Hälsingland, Gästrikland, Västmanland och Dalarna bedrev sockenlappar (sockensamer) skogsrenskötsel fram till början av 1800-talet. Med tider blev skogssamerna i Hälsingland och Gästrikland mer bofasta. De har levt i skuggan av fjällsamerna.
– De som redan tvingats att bli sockenlappar behåller sina renar och bedriver småskalig renskötsel. Kring 1830-talet upphör skogsrenskötseln helt. Trots att de slutar med renskötsel lever de som egen etnisk grupp sida vid sida av bönderna och de kallas nu sockenlappar, skriver Anna Skielta på webbplatsen www.samer.se.
– Mycket tyder på att de tennbroderier som återfinns i Dala- och Hälsingedräkter är ett arv från den samiska kulturen, skriver hon.
En socken hade vanligen en eller två samer, som hjälpte till med olika sysslor. Det handlade dels om slakt av hästar och andra husdjur, som bönderna inte gärna ville göra själva, dels om förstklassigt hantverk som rotslöjd och fiskeredskap. Socknen engagerade också samerna för att jaga rovdjur.
I flera kustorter och kustsocknar i Norrhälsingland – som Årskogen, Gnarp, Jättendal, Hornslandet och Hudiksvall – fanns både bofasta och nomadiserande samer.
Samer har fortfarande rätt till renbetesland i Hälsingland. Var gränsen för renbeteslandet går, råder det dock delade meningar om. Samerna anser att renbeteslandet sträcker sig ner till Hälsingekusten. De stödjer sig på att samer haft rendrift här så sent som i början av 1900-talet. Det var ett starkt argument, när en sameby i början av 2000-talet använde Hornslandet som reservbetesmark.
Hälsingekusten.se, tidigare Långvind.com, har tidigare skrivit om samernas nästan okända historia i Hälsinglands kustland och inland: Samer på Hälsingekusten (16 november 2015), Fornfynd på Nordanstigskusten (14 april 2014), Renar till Hälsingekusten (21 oktober 2010) och Inga renar till Långvind (1 september 2009). Skriften Fornfynd på Nordanstigskusten, som innehåller ett kapitel om samer, finns att läsa här.
Jörgen Bengtson