Naturreservatet Stenöorn, som inte längre är en ö, utanför Sandarne har återfått sin kala, karga natur. Under drygt ett år har naturvårdarna röjt vass, sly, buskar, träddungar och småtallar, som fått strandängarna att växa igen. Nu finns åter stora och öppna ytor, som gynnar häckande och rastande småfåglar.
Till sommaren hoppas länsstyrelsen att antalet småfåglar ska öka i naturreservatet.
– En jättestor och jättepositiv förändring för reservatet, säger Jonas Lundin på länsstyrelsen till Söderhamns-Kuriren (7/12 2011) om restaureringen.
Vi har tidigare berättat om arbetet i artiklar den 6 februari 2011, Stenöorn återfår kal karaktär, och 2 november 2010, Röjning på Stenöorn.
Arbetet med att göra klart reservatet har dragit ut på tiden. Allt skulle ha varit klart i våras, men blev inte färdigt i tid för fåglarnas rast- och häckningstid, 1 april–31 augusti. Så efter sommaren tog röjningsarbetet ny fart.
Nu återstår endast lite kompletteringsarbete, inklusive att ta ner ett gammalt träd som fungerar som spaningstorn för rovfåglar. När det är gjort, är Stenöorn åter ett paradis för småfåglar – och fågelskådare som via markerade stigar kan ta sig till ett fågeltorn längst ut på udden.
Det återstående arbetet hindrade inte länsstyrelsen från att slutbesikta arbetet häromdagen.
Stenöorn är inte, som man kan tro, en ö. Det är den yttersta delen av Stenö, som inte heller är någon ö. Stenöorn är en udde med långgrunda stränder och sandbankar, flacka sandåsar och öppen hed- och ängsmark.
Stenöorn blev naturreservat 1978. Det är en av Gävleborgs främsta rastlokaler för vadare. Praktiskt taget alla vadare, som regelbundet förekommer i Sverige, har observerats vid Stenörn.
Jörgen Bengtson