Öringen har länge varit utrotningshotad i hälsingska vattendrag. Men den senaste inventeringen i Delångersån, Idenor, visat att öringbeståndet ökat explosionsartat. Fiskevårdarna har mätt beståndet av små öringar och abborrar vid Holm mellan Saltvik och Storbyn.
– Det är tio, tjugo gånger mer fisk än förra året, då vi började restaurera botten. Man ser att det gett resultat, säger fiskevårdare Sven Åhs till Hudiksvalls Tidning i dag.
Restaureringen av bottnarna innebär att man rensar botten från sjunktimmer och annat som finns kvar från flottningen och sedan lägger sten och grus för att öringen ska kunna leka. För att öringen ska kunna leka behövs både strömmande vatten och grus, där öringen lägger rom.
Inventeringen sker med hjälp av el, som tillfälligt bedövar fiskarna. Inventeringen i Delångersån ingår i ett större projekt, som omfattar sju kustmynnande vattendrag (socken inom parentes): Delångersån (Idenor), Dyrån (Gnarp), Edsmyrån (Jättendal), Enångersån (Enånger), Haddängsån (Gnarp), Långvinds ström/Långvindsån (Enånger) och Stråsjöbäcken (Rogsta).
Hälsingekusten.se, tidigare Långvind.com, har haft många artiklar om fiskevårdsprojekten i Norrhälsingland, bland annat Oklart för fiskevårdsprojekt (24 april 2013), Lekbäddar i Långvindsån (1 februari 2013), Fiskeplaner i Långvind (27 september 2011), Fisken vandrar åter (11 september 2011), Nianån nyskapad (16 april 2011) och Fisken hittar vägen till E4:an (27 april 2009).
Jörgen Bengtson